Blodtörstiga munkar, vansinniga dubbelgångare, frestande droger, fördömda själar, besatt kärlek: E. T. A. Hoffmanns Djävulsdrogen (Die Elixiere des Teufels, 1815) är ett totaläventyr som inte saknar några av skräckgotikens mustiga kryddor. Romanen intar en central plats i litteraturhistorien: enastående nyskapande och ytterligt inflytelserik.
Främst försvarar romanen sin klassikerstatus genom sin sprudlande intensitet — som vinner ständigt nya läsare världen över. Texten är färgsprakande, handlingen späckad med överraskningar, språket musikaliskt. Berättelser berättas inne i berättelser — som ryska dockor — av ett spektrum av unika röster. Oförglömliga, demoniska, komiska karaktärer rör sig genom än sjaskiga och vindpinade, än guldgnistrande och sublima rum.
Inför Vertigos utgåva av Djävulsdrogen har C/M Edenborg moderniserat Knut Stubbendorffs översättning (som kom ut 1942 under namnet Djävulselixiret), återställt originalets typografi, nyöversatt vissa bortskurna partier och skrivit en ny efterskrift med mera. För att ytterligare berika utgåvan innehåller den ett femtontal originalillustrationer av tecknaren Sofia Falkenhem.
