I nio noveller berättar här Björn Larsson om olika former av upptäckarglädje, ofta med ganska förödande resultat.
Här finns speleologen som lurar sig själv in allt längre in i ett grottsystem tills han blir helt instängd, här finns lingvisten som i ren iver lyckas punktera en vedertagen sanning, med resultatet att han får alla andra kolleger emot sig. Men också några med “lyckligt slut”, virologen som blir omkörd på väg till Nobelpriset men som får upprättelse — av sig själv. Och så vidare.
Detta är bildningsnoveller av klassiskt snitt, alla med varsin sens moral. Björn Larsson har själv lång erfarenhet av universitetsmiljöer från Lunds universitet och det är med både road och kritisk blick han ser på livet i den akademiska världen.
