Årsgångare handlar om sex djärva människor som på julnatten gav sig ut i den bitande kylan för att skåda framtiden. Med undantag av Sam var de ganska säkra på sin sak, för enligt gammal folktro var det ett utmärkt tillfälle att just under denna natt lyckas med det nästan omöjliga.
Och vem vill missa en sådan möjlighet?
Men julnatten är inte enbart ljusets tid, den har även sina mörka sidor och döljer förfärliga faror. En liten detalj som våra nattvandrare av allt att döma försummade för de råkade ut för ohyggliga saker — innan den kommande tiden låg vidöppen för dem.
Den som lever i tron att det finns ett öde, såsom Tilda gör, tror då också på att vart öde redan är utmätt. Och det som ändå ska komma, borde väl också kunna ses i förtid, när man mötte framtiden på halva vägen?
Bernd Kreutzfeldts debutroman låter sig inspireras av nordiska väsen som har fallit i glömska, av skräck och de gamlas rädsla för julnattens fasor. Han låter sitt tyska modersmål skina igenom besvärsfritt i behandlingen av det svenska språket.
