Jibril undrade hur länge skuggorna funnits i ögonvrån. Inte förrän en av dem tände eld på trasan som var nerstoppad i den halvfulla flaskan såg hon dem. De gled tyst fram över marken, klädda i ogenomträngligt svart. Det var något annorlunda med dem, som om de inte var riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar vilka ringlade sig ormlikt nerför ryggarna.
