Det här är andra delen om orchen Meluk och de varelser som korsar hans väg.
Paddna och Phuuna samtalade i natten då dimman längre bort framför dem plötsligt virvlade till. Någonting rörde sig i den. En mörk skugga skymtade. Den förflyttade sig snabbt i riktning från tornet mot garnisonens port. De båda kvinnorna stelnade till.
”Vad i hela fridens namn var det där?” viskade Paddna och rös.
”Jag vet inte”, viskade Phuuna. ”Men det var inget bra tecken.”
Paddna sneglade på Phuuna utan att röra sig. Phuuna såg likblek ut och tog tag om sin fläta.
”Det finns väl ingen lös oxe ute?” sa Paddna då skuggan försvunnit utom synhåll.
”Oxe?”
”Ja… Skuggan var så bred att jag tänkte… Fast den såg ut att gå på två ben i och för sig.”
”En tvåbent oxe?” sa Phuuna. ”Har du också druckit?”
”Nej…”
”Vi såg säkert fel. Ingenting händer här.”
