På golvet ligger Maria alldeles stilla och låtsas att hon fortfarande sover. Det har inte gått att få en blund under natten efter det hot som Kicki delgav henne. Med slutna ögon har hon genomlidit natten men öronen har varit vidöppna och registrerat alla de ljud som mörkret förmedlar. Alla välbekanta ljud kan Maria filtrera bort. De berättar att folk är i rörelse och det får henne att känna sig mindre ensam. Det är människor som av någon anledning behöver förflytta sig. Några är kanske på flykt som hon själv. Kanske delar de samma oroliga själ som söker efter meningen med livet. I ett försök att lösa livets gåta och ett hem som stimulerar deras vilsenhet och leder dom till det eftersträvade målet på orienteringskartan.
Maria reser sig upp, rullar ihop sin formidabla säng och beger sig in på toaletten. Hon känner sig smutsig över hela situationen. Intensivt skrubbar Maria hela kroppen med en tvättsvamp. När skinnet lyser rött av den hårdhänta behandlingen avslutar hon sitt uppdrag. Det är ingen attraktiv syn men nödvändig. Maria avlägsnar vattenångan på spegeln. Hon står där ett tag med en tom och stirrande blick. Det sista Maria gör är att bestraffa sig själv. Det sker via hennes handflata som gång på gång bombarderar de redan svullna kinderna.
Maria tänker, jag flörtar med mitt öde.
