Tommy Lundberg satt I baksätet i en gammal Opel Kadett på väg till Hamburg. Bredvid honom satt hans kompis, Matti.
Tommy satt och tänkte på den förgångna tiden. Han hade levt ett ganska brokigt liv sedan han rymt från Finska vikens marinkommando. Det var nog inte mera än några månader sedan, tänkte han. Fast det verkade som en evighet, han hade helt tappat bort tidräkningen.
Han sneglade på sen kompis Matti som satt bredvid honom. Djävlar, han sov ju som en stock, konstaterade han.
Tommy fortsatte att tänka. Han hade med lätthet klarat att komma in i Tyskland utan pass, vilket han hade ganska svårt att smälta.
Nåja, nu var han snart i Hamburg och där skulle han nog klara sig betydligt bättre än tidigare. Det var han helt övertygad om.
Plötsligt såg han den stora skylten vid vägkanten, där det stod ”Välkommen till Hamburg” med stora bokstäver. Äntligen var de framme.
Här fortsätter berättelsen om Tommy Lundberg och hans flykt undan den finska militärtjänsten. Detta är den åttonde delen och den innehåller cirka 4 500 ord.
