«När han hade gått stod man där och kände sig som en död som ännu levde så pass att man kunde minnas. Det var för jäkligt att med ens börja minnas fast man bara var nitton år. Då sa jag tyst inne i mig själv: Amerika. Och jag visste inte vad det betydde. Men det hjälpte mig.»
Lars står inför sitt största äventyr hittills, han ska resa till Amerika. Drömmarnas och möjligheternas land. Hans möts av en viss misstänksamhet och missunnsamhet, som om hans omgivning i sann jantelagsanda ifrågasätter hans kommande resa. Amerika, Amerika — Lars behöver skandera ordet för att finna sitt mod.
Hans far var en pionjär, socialismens pionjär som alltid kämpade för “saken”. Lars ville vara skaparen till sitt eget liv och följa sin egen inre kompass. Han lämnar ett Sverige bakom sig, där arbetarrörelsens framväxt nu är ett faktum. Fartyget som ska ta honom till Amerika heter Carmania och resan kommer att präglas av lika delar frihet som hämningar, i enlighet med andra amerikaemigranter före honom.
“Carmania” är första delen i Walter Dicksons romansvit om släktöden och emigrationen till Amerika.
Walter Dickson [1916–1990] var en svensk roman— och novellförfattare, född i USA, senare bosatt i Falkenberg. Hans emigrationsskildringar har jämförts med Vilhelm Mobergs och Artur Lundkvist ska ha sagt «att medan Moberg är realismens skildrare av emigrantlivets stora skeende, skapar Walter Dickson den inre upplevelsens realism”. Dickson gör ett betydligt litterärt avtryck med sin kreativt förtroliga berättarstil.
