Faktum var att blotta tanken på en hundvalp gjort min själ alldeles skvalpig av känslor, och efter en dryg vecka i det tillståndet fanns ingenting hårt eller kallt inom mig. Hela jag var en öppen kram och Lola smet in och nafsade tag i mitt hjärta innan jag ens hann fatta vad som hänt.
“Du kan inte ta den hunden”, sa Bobo med något som liknade sorg i rösten, «den kommer bli stor som en häst.”
Valpen Lola blir snabbt tillvarons medelpunkt och Bobo bjuder allt oftare in sig själv till det nya huset. Ständigt med hälsningsfrasen Bobo är här! och en aldrig sinande svada. Bobo har något att säga om det mesta. Och han sprudlar över av åsikter och idéer om hur saker och ting ska vara: idéer som kan förgylla vilken torsdag som helst, men också få oanade konsekvenser …
Bobo är här! — den åttonde delen i serien #dahlrotnovellerna — är en novell fylld med överraskningar.
