«Hon rasade mot sig själv, men det hjälpte ju inte. Hade hon verkligen inget annat språk kvar än gråten? Inom henne jäste okända väldigheter, hon besteg alproppar och störtades i avgrunder, hon hade mardrömsfasor att frukta och bara under att hoppas på — och utvärtes tog det sig ett enda uttryck: gråt, gråt, gråt. Så monotont, så obegripligt som en dövstums trevande ljud… Den sänkte sig inte lindrande som regn eller dagg, den sprutades ur ett övermäktigt tryck som en geysir, en het flod, som fåfängt slungar sig mot en alltför avlägsen förbarmande himmel. Ett språk som ingen kunde tyda.»
På tröskeln till vuxenlivet tvingas den unga studentskan Malin Forst att ifrågasätta hela sitt väsen, den unga kvinna hon varit säker på att hon var. Hon har blivit förälskad i en studiekamrat, en annan ung kvinna. Hennes fysiska och psykiska välmående når botten, och till slut slutar Malin att förneka sina känslor, och börjar istället undersöka dem.
Att bejaka den då förbjudna kärleken kräver mod och en stor mängd trots — och för Malin börjar en resa in i det okända. Från den traditionellt passiva kvinnoroll hon var uppfostrad till, till en kvinna som tar sitt öde i egna händer.
Karin Boyes “Kris” är delvis självbiografisk, och i novellen speglas den värdekris som pågick i Europa efter första världskriget på individnivå.
Karin Boye var en svensk poet, författare och översättare. Hon är en av Sveriges mest älskade författare med läsare i alla åldrar. Hon var som mest verksam under 30-talet, och lämnade efter sig en enastående samling av litteratur. Av hennes prosaverk har den dystopiska science fiction-romanen Kallocain blivit den mest uppmärksammade.
