Bertil och Gunilla vill förverkliga sin dröm om ett nytt liv i ett varmare klimat, så de säljer huset, tar med sig hunden och ger sig av till Afrika. På en gammal majsåker mitt i luhyaland i västra Kenya slår de ner sina bopålar till en lerhydda. Från sitt bekväma och trygga liv i Sverige övergår de till en tillvaro där både elektricitet och vatten är bristvaror, i en miljö präglad av fattigdom, död och trolldom.
Paret känner starkt för de lidande byborna och arbetar för att på olika sätt förbättra deras livsvillkor. Det går emellertid inte alls som de hade förväntat sig.
Bybefolkningen välkomnar visserligen försöken till hjälp, men byns medicinman uttalar besvärjelser över dem, och den korrupta hövdingen förklarar dem krig.
Läsaren får följa parets liv i både sorg och glädje, allt beskrivet på ett rakt och ärligt sätt. Samtidigt som boken utgör en skildring av ett verkligt och spännande äventyr är det en tydlig reflektion av livet i en luhyaby kring millennieskiftet.