Under den heta sommaren 2012 reser Emanuel Sidea genom ett Sydeuropa i brand. I Aten, Rom, Madrid och Lissabon träffar han människor som ger sin bild av den pågående krisen — och de åtgärder som nu tas till för att stävja den.
Eurosamarbetet skulle lyfta de fattiga länderna i södra Europa till samma nivå som den rika kärnan, de länder kring vilka EU-samarbetet ursprungligen tog sin form: Tyskland och Frankrike. EMU och euron fungerade till en början, länderna tycktes förbättra sina ekonomier. Européer i länderna kring Medelhavet upplevde en för¬bättrad levnadsstandard. Samtidigt spekulerade man i fastigheter och med orealiserade förmögenhetsökningar togs nya lån för köp av kapitalvaror, och lönerna ökade kraftigt. När ländernas finansiella problem inte längre kunde rullas framåt uppdagades stora budgetunderskott, förlorad konkurrenskraft och stora statsskulder. Vad betyder det när européer som blev lovade välgång och rikedom kastas tillbaka i fattigdom? Hur tänker dessa européer kring framtiden, politiken och den ekonomiska utvecklingen?
