Det har hunnit bli det glada tjugotalet i andra delen av Malou von Sivers personliga familjekrönika. Ute i världen finns en nyvaken optimism och utsikter om en större frihet. Men villan i Äppelviken är full av sorg. Axel Silversjös älskade hustru har dött i barnsäng. Edwin, den nyfödde sonen, blir olycksbarnet. Han som är orsaken till att idyllen slagits sönder.
Axel får nytt hopp när han träffar den unga och livsglada Hedvig. Återigen kan kärleken bli det som för honom tillbaka till livet. Men kan han vända blicken från det förflutna, från den krossade drömmen till den nya vardagen?
Vi får följa Edwins uppväxt under trettio— och fyrtiotalet. Världen går från rus till oro, krigets skugga brer ut sig. Edwin får lida för sin fars inre kval och svär på att aldrig bli som honom. Han är rädd för att han har ärvt såret, som en förbannelse.
Malou von Sivers berättelse har utgångspunkt i hennes egen familjehistoria och sommarprat från 2016. Det handlar om att försöka förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som också har format henne som människa.