Hjärtblad

Detta är berättelsen om Hulda, som vi får följa från det att hon är ung flicka i armodets och svältårens Malung mot slutet av 1860-talet, till det att hon är en mogen kvinna som gjort sig fri från de band som hennes kön så länge fjättrat henne vid, på väg ut i världen i en nyfödd, modern industristat cirka trettio år senare.

Hulda föds och växer upp under den tid då det var som hårdast i Sverige, svältåren under 1860-talets senare del. Hon sätts tidigt i arbete som «lissgättare», det vill säga att valla traktens kor och getter i skogen och på myrarna en bra bit från byn. När hon blir tillräckligt stor väntar fäbodens slitsamma sommardagar i ur och skur, då det inte bara gäller att ta hand om djuren utan också att ta tillvara allt de ger i form av mjölk, smör och ost.

Så småningom får hon «stå i gången» i kyrkan och bli konfirmerad, anses vuxen och dansa till spelmannens förföriska fiolmusik. Kärleken och åtrån börjar bulta — tillsammans med allt annat som anses farligt för en kvinna. Som så många andra av Dalarnas kvinnor — och män — ger hon sig ut på vandring för att tjäna pengar på att sälja varor av skilda slag i trakter långt från hembygden. Men för Hulda väcks nya tankar till liv; hon vill åt Stockholm, till äventyret. Dit kommer hon också, och där träffar hon andra Malungskullor som ger henne råd. Hon tar tjänst hos ett finare herrskap i Vasastan och väcker sensation, för sin duglighet men också som representant för något exotiskt, ursprungligt och folkligt. Hos herrskapet går det emellertid illa efter ett tag: frun i huset dör och Hulda tar hennes plats men känner sig aldrig riktigt hemma i sin nya roll. Hon vill vidare ut i livet och bryter upp ännu en gång.

Hjärtblad är en roman som med känsla och kunskap skildrar ett gripande kvinnoöde och berättar en historia om Sverige som sällan hörts — dessutom är den en behövlig uppgörelse med myten om den frodiga zornska dalkullan.