Det händer märkliga saker kring Theos lillasyster Alice. Hennes armar är täckta av blåmärken och teckningarna hon kommer med är plötsligt mörka och skrämmande. Dessutom finns en skylt med namnet Vipeholm på bilderna, trots att Alice inte kan skriva.
När det visar sig att byggnaden på Alices teckningar finns på riktigt bestämmer sig Saga och Theo för att resa dit. Men samtidigt som de försöker att ta reda på vad som egentligen hände bakom Vipeholms låsta dörrar gör någon allt i sin makt för att stoppa dem. Det som börjar som en härlig semester förvandlas snart till en dramatisk jakt på sanningen.
Skön är hamnen är precis som Elins tidigare bok Som du fattas mig en riktig bladvändare. Den är skriven i ett högt tempo med många cliffhangers för att locka även den lite mer svårflirtade läsaren.
Förutom en välskriven, spännande och kuslig historia är detta en berättelse om vänskap och kärlek bortom tid och funktionsvariationer. Boken är baserad på de verkliga händelser som ägde rum på Vipeholm, en anstalt för sinnesslöa under mitten av 1900-talet.
Via Alice, Saga och Theos äventyr får läsaren känna skillnaden mellan dagens och 1940-talets syn på funktionsnedsatta under huden. Det svider. Elin Lindholm gör det forskarna inte kunnat, hon förmedlar känslan. Elin Bommenel, lektor på Lunds universitet som forskat om kariesförsöken på Vipeholm.