Den första upplagan av Köttets poesi kom 1997. Den här nya upplagan — nummer fem i den populära serien “Vertigos erotiska klassiker” — har utökats med ett nyskrivet förord och några pornografiska 1800-talstexter.
Idén till antologin föddes ursprungligen under en eller annan handskriftsorgie på Kungliga biblioteket i Stockholm. Kunde det vara så att en särskild poetisk fantasi träder i kraft när en författare, skönlitterär eller vetenskaplig, skriver om de delar av kroppen som skall hållas dolda? Det påföljande arkivarbetet tycktes ge ett jakande svar åt frågan.
I Köttets poesi har svenska texter från tre sekler samlats, med en sak gemensamt: könet. Eufemistiskt eller utan omsvep, poetiskt eller krasst talar författarna om de sällsamma frukter som växer mellan människornas ben. Köttets poesi uppstår när anden, den sublimerade kroppen, återvänder till kroppen, som nu är avsublimerad ande.
Här finns texter av berömdheter som Stiernhielm, Lucidor, Swedenborg, Lenngren och Almqvist. Här hittar vi bröllopsgåtor från 1600-talet, horhuspoesi från 1700-talet och 1800-talserotika. Här möter vi läkare, siare, skalder och pornografer och deras snirkliga närmanden till det mest och minst mänskliga av allt.
Köttets poesi förblir ett unikt projekt: en litterär originaltext-antologi som byggs upp kring en kroppslighetens poetologi iställlet för genrer eller epoker. Den har ett särskilt värde genom att den fylligt introducerar två genrer som fått föga uppmärksamhet i den svenska litteraturhistorien: 1600-talets bröllopsgåtor och det sena 1700-talets hordiktning.