I år är det exakt 75 år sedan studenterna i Lund röstade igenom en resolution i protest mot att ett tiotal tyska judiska läkare eventuellt skulle få möjlighet att leva och arbeta i Sverige. Nästan en tredjedel av alla studenter vid Lunds universitet hade aktivt, och med delvis rasbiologiska argument, sagt nej till att släppa in judiska akademiker i Sverige — fyra månader efter Kristallnatten.
Detta är utgångspunkten för Per Svenssons skildring av Lunds bruna historia. Han beskriver vad det blev av de ledande nazisterna och nazistsympatisörerna — professorer, överläkare och justitieråd, bl a. Att vara ”nationellt sinnad” och att som studenterna i Lund 1939 ”framhålla, att en invandring som medför att främmande raselement upptas i vårt folk, framstår som skadlig och inför framtiden oförsvarbar” är att bära och bäras fram av en tradition. Därför följer Per Svensson den bruna skuggan från trettiotalets män fram till det gäng studenter som på 90-talet träffades på Lunds universitet och så småningom tog makten i Sverigedemokraterna, dvs Jimmie Åkesson och hans vänner.